Kramande fyrkantiga nallar och sjungande dansmöss gjorda av plast
En resa genom de förvirrande drömmarna.
Funderare lite på det här med att drömma. Hur kan det komma sig att hjärnan totalt förvränger dagens intryck till något så märkligt? Vad betyder det och vad är det meningen att vi skall göra med våra liv? Ska vi verkligen tolka alla drömmar eller ska vi medvetet ignorera dem för att inte bli galna och paranoida?
Är det inte lite så att vi alla lever i en dröm? Jag tror att våra innersta hemliga tankar om hur vi vill att livet skall vara är det som speglas i våra drömmar. Men mardrömmar då? Ja vi måste kanske ha lite hemskheter i vår fantasivärld också, för att inte glamouren skall ta över och göra våra liv till någon inbillad dans på rosor uppsatta på en piedestal. Jag menar att livet kan väl inte vara helt felfritt. Hur ska vi då kunna njuta och unna oss lite lyx och flärd när det tillåts?
Ibland när jag vaknar så undrar jag vad jag gjorde i går för att försöka komma fram till vad orsaken till nattens dröm ligger i. Vilka intryck gör att jag drömmer om dessa saker? Ibland kan det vara helt vanliga saker som faktiskt har hänt å bara fortsätter i drömmen och ibland rena fantasier som inte ens har något ord. Men det är ändå rätt spännande att funderar på varför detta sker.
Jag menar inte att vi skall analysera och söka svaren för att kunna ändra våra liv utefter vad drömmarna nu kan tänkas innehålla och ha för avsikter på vårt undermedvetna. Men det är ändå rätt spännande att försöka förstå varför detta kommer upp i den under natten relativt inaktiva hjärnan. Fast det är kanske å andra sidan inte så konstigt. Eftersom hjärnan varit på helspänn och samlat en massa intryck under hela dagen så måste den kanske organisera och försöka sålla bort en del för att inte bli överhettad. Och då är väl natten att ypperligt tillfälle till detta då det i stort bara är hjärtslag och andning som är aktivt.
Men skulle det då vara något fel av oss att leva i en drömvärld? Nej varför skulle det vara det? Tycker allt att vis ska tillåta oss själva att kasta bort den triviala tristessen som kallas varda i alla fall någon gång. Låta drömmarnas fantasi ta över och handlöst falla in i ett ingenting som inte tar emot oss förrän veckarklockans brölande tvingar upp oss igen. Jag skulle i alla fall kunna tänka mig att leva i drömmarnas värld. Kanske inte jämt. Men unna mig privilegiet att kunna fly dit ibland. Dag som natt så måste det vara tillåtet att drömma.
Så låt drömmarnas värld göra att vi klarar av vardagen bättre, genom att tillåta oss själva falla in bland kramade fyrkantiga nallar och sjungande dansmöss av plast.
