False Reality

Frågorna om vad SJ och SL egentligen sysslar med i dessa dagar faller och lägger sig i drivor liksom den snö som dragit över landet denna vinter. Men vad ja kan tycka är den största och viktigaste frågan, riktad till berörda företagschefer och andra inblandade är: VISSTE NI ATT DET SNÖAR VARJE VINTER???

Visst det ska medges att även jag som älskar snö och gärna vill ha det i meterhöga driver tio månader om året tycker att det snöat väldigt mycket den senaste tiden. Här i Stockholm är det mer snö än det varit på många, många år och hela januari månad har haft temperaturer under noll sträcket vilket inte hänt i Stockholm på närmare hundra år. Så visst kan jag förstå att det inte fungerar riktigt som det brukar. Men HALLÅ, tycker allt att kaoset är en aningens överdrivet. Det snöar varje vinter och om det nu visar sig att det ligger kvar så kan jag tycka att förberedelserna och fördelningen av resurserna skulle kunna planeras långt i förväg. Även om nu snön skulle råka smälta bort å det blir sedvanlig slask och halka så kan man ju vara lite förutseende. En så kallad reservplan kanske skulle vara bra att ha i den fiktiva bakfickan?

Det är ju faktiskt inte första gången som bussar, tunnelbana och pendeltåg drabbas av snö och minus grader. Vädrets femdygnsprognos borde ju kunna ge en liten aning om vad som komma skall. Eller tittar inte lokaltrafiks ansvarige på vädret? Han kanske förlitar sig på sin nyinköpta Iphone vars uppkoppling inte fungerar pga snökaos och mulet väder? Så står han där med morgonkaffet i handen, tittandes ut genom fönstret på sitt stora kontor och suckar för att det snöar.

Vi ska se över våra resurser säger de. Vi har börjat med en utredning angående rådande situation. Hur svårt kan det vara att ta en snöskyffel i handen och gå ut för att skotta? Det är väl det ända som hjälper. Inga papper eller långa möten kommer få snön och isen att försvinna. Inga månadslånga förhandlingar kommer få alla frustrerade och ilskna resenärer att lugna sig.

Folk kommer timmar försent till sina jobb, en del kommer inte ens till jobbet. Ståendes i timmar fryser vi fast i marken i väntan på trafik som aldrig kommer. Kanske vore det en idé att placera ut kaffeautomater på busshållplatserna? Å förse folk med värmande fleece filtar i väntans tider.

Tycker att det blivit lite väl mycket hysteri runt detta. Klart att detta naturfenomen, som det ändå borde klassas som, har kommit lite överraskande men förvånade skall vi nog inte vara. Med tanke på hur klimatdebatterna gått den senaste tiden och hur mycket forskarna pratat om kallare och varmare temperaturer så va väl ändå detta något som vi kunnat förvänta oss. Nu kan det ju dock hända att det kommit lite väl snabbt eftersom det pratats om en period på 70 till 100 år. Men hur lång tid har det gått sen senast? Kanske är det hög tid nu?

Men vad kommer att hända nu kan man undra? Ja all denna snö skall ju så småningom tina bort och bli vatten. Kanske skulle vi räkna med att det kommer bli både mindre och större översvämningar på sina håll. Det är bara att hålla tummarna att berörda myndigheter och företag redan nu börjar planera för detta så att vi inte står inför ett liknande kaos ännu en gång.

Kanske är det just detta vi ska ha i åtanke i framtiden. Att ju varmare somrar vi får desto kallare vintrar. Det kanske vänder nu? De där kalla gnistrande vintrarna med massa snö som vi endast har som minnen från vår barndom kanske är tillbaka. För några år sedan så hade de ju knappt någon snö alls i alperna tillexempel, medan nästan hela Europa är i totalt snökaos i detta nu.

Har vi en ny istid att vänta? Klimatförändringarna kanske inte alls leder till varme medeltemperatur på jorden. Vi kanske förstör klimatet åt andra hållet. Men å andra sidan. Vad spelar det för roll om vi på lång sikt fryser ihjäl eller smälter till döds eller översvämmas av tsunamivågor eller slukas av mark som rämnar. Hur har väl egentligen ingen betydelse. Men om vi kan göra så att det förhindras så är det just det vi ska göra.

Vad beror allt detta på? Varför händer det så mycket konstiga saker med vår natur och varför har det hänt så mycket den senaste tiden? Är det bara naturens egna gång eller har vi något med det att göra? Självklart har vi något med det att göra och det är upp till oss att göra något åt det.

Snökaos eller inte kan ju diskuteras. Klimathot är det däremot i allra högsta grad och det är enormt ointelligent av oss om vi inte gör något åt det.

Tankar kring Earth Hour och vad som egentligen är bäst för vårt klimat.

Funderade lite kring det här med Earth Hour och vad det gör för nytta. För visst är det en bra sak att alla tänker på att spara energi. Men att bara släcka ner och leva i mörker för en timma gör ju faktiskt ingen skillnad. Energin måste ju ändå produceras och under en timma kan inte alla energikällor stängas av. Vad vi istället skulle göra är att under alla våra levnadsdagar tänka på hur vi kan spara energi genom att ha släckt där vi inte är. Alltså en timmes mörker gör ju inte att mindre energi skapas eftersom vi efter denna timme behöver den igen. Men om vi snålar med energin hela tiden så leder detta till att det överlag behövs mindre energi och på så sätt sparar vi på resurserna och på världen. Det är lite som att äta kakan och ha den kvar. Det går ju liksom inte. Men istället för att baka och baka för att få så mycket som möjligt att äta så kan vi i stället äta halva kakan och andra halvan en annan gång. Då har vi sparat på energin eftersom vi inte behöver baka hela tiden. Om du tänder lampan när du kommer in i nästa rum så kan du släcka den när du går ut. Lite beroende på hur ofta du går in och ut vill säga. Att tända och släcka för ofta är ju dock inte bra det heller.

Sen finns det vissa som påstår att det ända vi kan göra är att sluta äta kött. Det ska tydligen spara en massa energi. Och jo det kan ja väl delvis hålla med om med tanke på hur mycket energi det går åt inom den industriella matproduktionen, det går åt en massa resurser för att få till den slutgiltiga produkten. Men å andra sidan så är det ju faktisk så att det går åt en hel massa energi även åt att odla grödor. Jordbruket över lag utnyttjar en massa av jordens krafter. Oavsätt vilket jordbruk du sysslar med så används det en massa energi. Ekologiskt jordbruk är dock bättre då det inte används lika mycket maskiner och heller inte lika mycket kemiska preparat för att nå målet med sin produktion. Och visst vill vi hellre köpa miljövänlig närproducerad mat än mat som rest runt halva jorden för att hamna på tallriken i huset bredvid den gård där moroten odlades eller kon föddes upp?

Men vad jag inte riktigt förstår är hur det skulle göra skillnad om vi åt kött eller inte. Den industriella köttproduktionen kräver visserligen mer av våra resurser än den frigående hönan eller den lyckliga kon. Men handlar det inte egentligen om en balansgång mellan vad som är ett utnyttjande och vad som är ett vettigt tillvägagångssätt. Jag tror inte att ett totalt stopp av köttätning är lösningen. Jag tror däremot att mer upplysning och mer förståelse kan förändra människans syn och behandla djur, och människor med för den delen, med större respekt och hänsyn. Kasta inte skit på dem som inte tycker som du, låt inte det stackars djuret lida när det är dags för slakt. Försök istället att upplysa. För om vi får de stora slakterierna och de rika bönderna att förstå att vi vill se ett samhälle där det vi får på tallriken har mått lika bra som vi gör när vi äter det så tror i alla fall jag att det kan leda till något bättre.

Det handlar inte om att bojkotta eller hata eller förstöra. Det handlar om att vi alla måste förstå. Och våga ta till orda mot dem som gör fel. Vare sig det gäller människor eller djur. Allt är ett liv och har rätten att bli behandlat där efter. Så oavsett om vi väljer att släcka lampan en timme eller att inte äta kött så måste vi ändå respektera varandra.

Nu är det ju så att vissa vill framhäva att de djur vi håller i dag inte skulle finnas om vi människor inte hade så enorma behov av att få mat så snabbt som möjligt. Och ja visst man kan tycka vad man vill om samhällets utveckling. Men eftersom vi lever i den värld vi gör så är det väl bättre att försöka få oss alla att leva med varandra och inte mot varandra.

Ja skriver inte att du som släcker lampan eller inte äter kött, du som har tänt i hela huset eller du som frossar i fläskfilé är sämre eller bättre än någon annan. Men det är när vi börjar motarbeta varandra som det uppstår problem och det är då världen faller samman. Vi måste öppna ögonen och se till allas bästa. Sen spelar det ingen roll om du spar energi en timme eller äter en linssoppa. Det är när vi tillsammans kan skapa en bättre värld för att vi alla vill det som både människor och djur kommer få det bättre. Och då kan en å annan få äta sin köttbit eller äta sina cornbiffar. För om vi ser till att alla mår bra så kommer åsikter om matkonsumtion och släckta lampor vara ointressant eftersom vi tar hänsyn till allt liv på jorden. Å om ingen eller inget behandlas orättvist och hänsynslöst så behövs ju heller inte åsiktsskillnader.

Vad jag menar är att vi inte ska klaga på de som inte gör eller tänker som vi. Om vi istället försöker upplysa, informera och utbilda varandra så kan vi bygga upp ett samhälle och en värld där vi kan leva tillsammans och må bra. Människa som djur.

Den industriella köttmarknaden är inte bra. Den tar inte hänsyn till djuren som de liv de faktiskt är. Och om du väljer att inte äta kött så är det såklart helt upp till dig. Men istället för att hata de som gör det och försöka störta den delen av samhället så tycker i alla fall jag att det är bättre att se till att alla förstår vad ett djurliv är, att vi måste spara på all sorts energi och att vi måste göra det tillsammans.

För tillsammans kan vi, men om vi hela tiden motarbetar varandra så blir det bara sämre.

För var dag som går så vill jag bara vara yngre. Men när jag var yngre ville jag bara bli äldre.

Jag ser livet som en rondell, där varje dålig repris och obekväm sändningstid kan ge oss möjligheten att se och uppleva saker på ett annat sätt än sist. Lite som guldfisken i sin skål, ständig förvåning över det som man nyss såg. Men låt det bli vår uppgift i vårt fortsatta liv att våga hoppa ut ur denna skål som vi monotont plaskar runt i och se på världen med nya nyfikna ögon.

För om vi ständigt stirrar oss blinda på alla avtagsvägar medan vi susar förbi i rondellen så kommer vi aldrig komma någonstans.  Vi bär kättingar och bojor och skygglappar utav stål bara för att vi inte vågar.  Vågar se, vågar försöka, vågar våga.

Men så länge vattnet i skålen byts och vi matas från en burk så är det lätt att stanna kvar i en inbillat trygg vardag, i vår egen fiskskål.

Jag vill krossa glaset och våga ta mig ut. Men det krävs kanske lite hjälp. Så ta min hand så går vi åt samma håll. Frågan är kanske bara hur. Vem skall tända ljuset i våra dunkla rum, vem ska kasta oss ombord på dessa långa tåg och vem skall ge oss den där sparken i baken för att vi ska ta oss över järnvägsspåren?  Fan fan fan, ska vi uppåt eller rakt ner, när äpplen faller som sten?

Låt det krossade glaset bli resan över gränsen. Våga ta dig upp till tionde våningen. Ta din packning å kom hit.

En resa genom de förvirrande drömmarna.

Funderare lite på det här med att drömma. Hur kan det komma sig att hjärnan totalt förvränger dagens intryck till något så märkligt? Vad betyder det och vad är det meningen att vi skall göra med våra liv? Ska vi verkligen tolka alla drömmar eller ska vi medvetet ignorera dem för att inte bli galna och paranoida?

Är det inte lite så att vi alla lever i en dröm? Jag tror att våra innersta hemliga tankar om hur vi vill att livet skall vara är det som speglas i våra drömmar. Men mardrömmar då? Ja vi måste kanske ha lite hemskheter i vår fantasivärld också, för att inte glamouren skall ta över och göra våra liv till någon inbillad dans på rosor uppsatta på en piedestal. Jag menar att livet kan väl inte vara helt felfritt. Hur ska vi då kunna njuta och unna oss lite lyx och flärd när det tillåts?

Ibland när jag vaknar så undrar jag vad jag gjorde i går för att försöka komma fram till vad orsaken till nattens dröm ligger i. Vilka intryck gör att jag drömmer om dessa saker? Ibland kan det vara helt vanliga saker som faktiskt har hänt å bara fortsätter i drömmen och ibland rena fantasier som inte ens har något ord. Men det är ändå rätt spännande att funderar på varför detta sker.

Jag menar inte att vi skall analysera och söka svaren för att kunna ändra våra liv utefter vad drömmarna nu kan tänkas innehålla och ha för avsikter på vårt undermedvetna. Men det är ändå rätt spännande att försöka förstå varför detta kommer upp i den under natten relativt inaktiva hjärnan. Fast det är kanske å andra sidan inte så konstigt. Eftersom hjärnan varit på helspänn och samlat en massa intryck under hela dagen så måste den kanske organisera och försöka sålla bort en del för att inte bli överhettad. Och då är väl natten att ypperligt tillfälle till detta då det i stort bara är hjärtslag och andning som är aktivt.

Men skulle det då vara något fel av oss att leva i en drömvärld? Nej varför skulle det vara det? Tycker allt att vis ska tillåta oss själva att kasta bort den triviala tristessen som kallas varda i alla fall någon gång. Låta drömmarnas fantasi ta över och handlöst falla in i ett ingenting som inte tar emot oss förrän veckarklockans brölande tvingar upp oss igen. Jag skulle i alla fall kunna tänka mig att leva i drömmarnas värld. Kanske inte jämt. Men unna mig privilegiet att kunna fly dit ibland. Dag som natt så måste det vara tillåtet att drömma.

Så låt drömmarnas värld göra att vi klarar av vardagen bättre, genom att tillåta oss själva falla in bland kramade fyrkantiga nallar och sjungande dansmöss av plast.

Angående krav och kvalitet av utbudet på din mataffär.

Äta bör man annars dör man heter det ju som bekant och ibland kan dragna bonuskort med efterföljande kuponger och nedsatta priser i butiken vara till största belåtenhet för en annan fattiglapp. Prisa gudarna för korta datum med låga priser, eller vilka man nu skall tacka. Men det är i alla fall bra att det finns. Hellre köpa varor med kort datum billigt än att inte kunna köpa någon mat alls. Å det går ju faktiskt att frysa in så håller det i alla fall lite längre.

Men hur blir det nu om det korta datumet blir kortare och kortare? Så kort att produkten näst intill följer dig hem bara du tittar på den, så där lite oskyldigt nafsande dig i hälarna. Hur är det med kvaliten när portionsförpackade halvfabrikat delar kort datum skyllt med grågröna lövbiffar, svarta nötlever bitar och gammal julskinka vars förpackning innehåller mer ut smält fett än skinka? Vad är det för krav som ställs på en livsmedelsaffär som får ha samma bitar kött liggandes för halva priset i tre veckor? Eller längre än så. Vi var där innan jul och i dag låg de fortfarande kvar. Det var nästan så jag kunde höra dem fräsa åt mig när jag gick förbi. Och grönsaksdiskar som mest liknar det där slemmonstret som kommer upp ur badkaret i gamla Ghostbusters filmen, fast istället för rosa så är det nån sörja av brun/svart/grått slask, ganska likt den snö som sakta smälter bort ute på gatan och blandas upp med smutsgrå asfalt och avgaser, INNE I MATAFFÄREN, det är då inte några grönsaker som jag skulle vilja sätta tänderna i. Där paprika tillexempel är grön röd och lite gul på ena sidan för att man sedan när man vänder på den kan konstatera att där fanns det inget, just för att halva grönsaken redan ruttnat bort. Å givetvis allt smidigt dolt bakom en skylt med texten : Nedsatt pris!
För att inte tala om personalen. Ingen som jobbar där verkar vara särskilt många år över 20. Inget ont om tjugoåringar men en mataffär tycks det inte kunna driva i alla fall. Först trodde vi att det var sommar jobbare och att ordinarie personal var lediga men när hösten kom och sedermera vintern så sprang samma "barn" runt och tycktes inte ha någon direkt koll på vad som hände i affären eller hur det såg ut i hyllorna. För när potatis som skall hålla till mitten av januari redan vid inköpet är mjuk och har allt för många groddar utväxta. Å detta inköp berodde endast på att bakpotatis lådan innehöll fyra små hopskrumpna potatisar så börjar jag ifrågasätta denna matbutiks rätt till existerande.

Som jag nämnde innan så är det bra med lite kortare datum och därmed nedsatta priser. Det är ju alltid folk som köper dessa varor vilket jag förstår. Men om det passerat mer än tre fyra dagar efter utgånget datum så är det ingen som vill ha dessa varor. Vad gör man dem då? Mitt förslag är att slänga dem eller på något annat sätt se till att de kommer till nytta, INTE sänka priserna än mer och hoppas att någon dum kund köper dem ändå. Tror inte det finns någon som vill betala halv halva reapriset för en vara som möglar innan du ens hunnit stoppa ned den i kassen. Dessutom så kan det ju inte vara särklilt bra för butiken att ha en massa gamla varor som folkt fnyser åt och tittar snett på ( om de nu hinner innan varan tittar snett på kunden). Dålig kvalitet ger ju butiken dåligt rykte. Vilket leder till att ingen kommer handla där och butiken tillslut måste slå igen.
Och vart är det då meningen att vi ska handla? Det är jätte bra med en närbutik, men då kräver i alla fall jag att den håller ett acceptabelt standardmått på utbudet. Hur svårt kan det vara?

Det är hög tid för en förändring om ni vill behålla era kunder och kunna ha er butik öppen i fortsättningen. Vem vet, kanske ringer någon hälsovårdsmyndigheten snart.

För att även en fattig matälskare vill ha kvalitetsmat på bordet!!!

Det fanns en gång i tiden en bokhandel där det satt en gammal man eller kvinna i en skinnfåtölj och där bokhyllor sträckte sig uppåt taket och enda sättet att ta sig dit upp var på stegar som med en liten smidig anordning kunde förflyttas längs med väggarna. Vad böckerna kostade eller vilka titlar som fanns det vet jag inte. Å andra sidan så var kanske läskretsen och kravet på det litterära utbudet mindre än i dag. Men likväl en bokhandel värd namnet.

Men vad händer i dag? Böcker finns det ju och de trycks upp i olika antal upplagor. Folk läser ju ännu bok efter bok, vissa flera i veckan andra några i månaden och vissa ett fåtal om året. Men böcker finns det. Den stora frågan är vart de handlas. Utbudet i dagens bokhandlar är inte vad det en gång var. Visserligen trycks böcker inte i nya upplagor om det inte finns någon marknad för det och det är inte allt för lätt för debuterande författare att komma ut med sina alster. Men en bokhandel är alltid en bokhandel och där ska det finnas böcker. En avdelning med papper, block och pennor är också alltid bra att ha i fall någon skulle fyllas av inspiration och börja skriva på någon tung roman. Sen behövs det inte så mycket mer än personal som kan sälja böckerna och informera om vart och vilka böcker som finns. Det finns andra varuhus och butikskedjor som säljer diverse krimskrams. Håll sånt utanför bokhandlarna så skulle troligen kundkretsen öka och försäljningen skulle bli bra mycket mer omfattande vad gäller handlandet av den riktiga boken i handeln. Känslan av att kunna hålla den i handen. Låta fingertopparna dra sakta över boksidorna. Köpa den och gå hem för att läsa.

Det finns många i dag som väljer att beställa sina böcker över Internet. Några enkla knapptryckningar och du behöver inte ens lämna ditt hem, 3-6 arbetsdagar senare dimper den lilla boken ner i brevlådan. I värsta fall kan du behöva ta dig ut ändå då ditt paket kan ha blivit levererat till närmsta bokhandel. Men annars är det ju bra att sitta där och beställa över Internet och sakta men säkert glömma bort den där genuina mysiga bokhandeln som faktiskt hade böcker.

För att citera Bengt-Hans i Pistvakt: ” om det är frågan om något redskapsfiske så är inte det tillåtet”

För bevarandet av bokhandeln som faktiskt är en bokhandel och inte en Åhléns kopia med några bokhyllor.

Tvåtusentio, tjugotio, tjugohundratio. Kärt barn har många namn men bara ett är rätt. Innan detta nya decennium ens startat så verkar dess tilltalsnamn redan vara givet. Eller är det egentligen sagt hur vi ska säga. 2009 verkade ju i alla fall vara mer eller mindre hugget i sten att det skulle uttalas tjugohundranio. Vilket verkar mycket egendomligt. Hur blir det sen då? När det gått hundra år? Ska vi (läs de som lever då) säga tjugoetthundraett? Det visar sig då antar jag. Men låt oss nu anta att vi säger tvåtusentio, trots att många många kommer säga tjugohundratio. Mitt val är i alla fall att säga tvåtusentio.

Men vad har vi att förvänta oss av detta år. Vi börjar med att dela upp det.

2
Två är det första primtalet och det enda jämna. Två är det minsta heltal som kan vara basen i ett talsystem. Endast de tal som är delbara med två är jämna. 2 har det binära talet 1 och 0 alltså 10.

År 2 genomför Kina sin första folkräkning och kommer upp till ca 57 miljoner människor. År 0 trots vi i Sverige ha varit ca 200000 invånare. Första svenska officiella siffran är från år 1805 då var vi ca 2 miljoner invånare och bodde då utspritt på ca 4 invånare per kvadrat kilometer. Dock hade vi den procentuellt största befolkningstillväxten i Europa vid denna tid.

År 2 föddes den grekiske filosofen och matematikern Apollolinos från Tyana. Publius Alfenus Varus och Publius Vinicius blir konsuler i Rom. Samtidigt som vi i Sverige precis avslutat den Förromerska Järnåldern, lever i vasshyddor och tillverkar vapen och hantverk av järn.

Den mediske kungen Ariobarzanes II blir kung av Armenien under år två, medan vi i Sverige troligen fortfarande kivas om vilken hövding som skall göra anspråk på vilken stam.

0

År noll finns egentligen inte utan betecknas som år 1 före Kristus. Nolla har länge varit begrepp för något/någon som är dålig, värdelös. Inom matematiken används noll som något neutralt och icke existerande.

År 0 finns alltså inte i den historiska tidräkningen utan skulle då istället bli 0000 enligt den astrologiska kalendern eller år 10000 enligt tidräkningen Holocen Era. För mellan år 1 före Kristus och år 1 efter Kristus finns ju liksom inget. Han föddes och sen var han ju där. Allt detta grundar sig egentligen i det romerska siffersystemet där noll inte finns. Så vart börjar vår tidräkning egentligen? Om nu noll inte finns. För nog är det så, för det som är noll är ju inget, alltså kan det inte finnas.

1

År ett sägs vara det första året efter Jesu födelse och även det år där vår tidsräkning börjar.

Detta år introduceras Buddismen i Kina, medan vi svenskar fortfarande tillber Asagudar. Helt ovetande om vad en viss persons födelse just detta år skall leda till. Sverige ansågs inte helt kristnat förrän ca 1164 e.kr då vi blev ett eget ärkebiskopsdöme.

Detta år tvingas den Kinesiska Kejsarinnan Zhao Feiyan till självmord, tusentals år innan vi börjar med förföljelse och häxbränning i Europa.

2010

Detta år började på en fredag och enligt EU bestämmelser skall detta år vara "Europeiska året för bekämpning av fattigdom och social utestängning". Det var väl allt på tiden kan jag tycka. Den 15 januari skall det infalla en solförmörkelse och Spanien tar över ordförande i EU efter Sverige. Olympiska spelen skall avgöras i Vancouver och VM i fotboll spelas i Sydafrika. Kronprinsessan skall gifta sig och den allmänna värnplikten tas bort. Tre personer har hunnit avlida: Periyasamy Chandrasekaran, 52, lankesisk politiker. Mohamed Rahmat, 71, malaysisk informationsminister 1978–1982, 1987–1999. 4 januari - Tadeusz Gora, 91, polsk pilot. Men ingen har dokumenterats född. 358 dagar återstår och vad har vi oss att vänta? Ja, ytterligare ett år som kommer sluta på ungefär samma sätt som det alltid gjort.

Vi kan ju roa oss med att lägga ihop allt det som jag skrivit ovan och konstatera att vi i vårt land alltid legat efter i utvecklingen under tidernas gång för att bli en stormakt med mycket land under våra makthavares hysteri. Som vi sedan förlorade på grund av en som var än mer hysterisk. Vi är nu ett relativt litet land i jämförelse men än dock ett land med många tillgångar. Och eftersom noll inte existerar eftersom inget inte är något och därför inte finns så är vi kvar i år 21, eller vilken tidräkning skulle vi gå efter nu egentligen. Med vad gäller det stora hela så står vi fortfarande still. Åtminstone rör vi oss inte så mycket i utvecklingen som vi kanske har rätten att förvänta oss att vi skulle göra. År 2012 ska ju tydligen jorden gå under. Fast det kan man ju tro vad man vill om. Ja är i alla fall skeptisk, men vi får väl vänta och se. Min profetia är att vi skall inleda detta decenium med tanken att det bara kan bli bättre. Så ger vi varandra en kram och önskar varandra lycka och välstånd. Och glömmer inte att tillsammans är man mindre ensam och att vi hellre äter gröt tillsammans än fläskfilé ensam. För att citera några filmer. Men oavsett vart vi befinner oss i utvecklingen så har vi inlett ett slut på ensiffrig ändelse av tvåtusentalet och skrider nu in i tvåsiffriga år. 

Men hur var det där med tidräkningen egentligen. Om nu Jesus föddes år noll så existerade han ju inte. För han kan ju inte ha fötts ett år som inte fanns. 

Ja rycker lätt på axlarna och konstaterar att tiden går som den vill. Låt oss omfamna den och leva i den tillsammans. Gott Nytt År på er alla….

Överallt runt oss sker saker som ingen av oss egentligen förstår. Jag läser och hör om oskyldigt dömda som suttit på death row i 20 år, flyktingförläggningar som sätts i brand, folk som grips misstänkta för terrorism, politiker som med allt för stor makt skyller på varandra, EU-parlamentet går till president val och en okänd belgare vinner, Obama får nobels fredspris utan att någon förstår varför, fredsförhandlingar inleds mellan länder som krigat i hundratals år utan att veta vad bakgrunden är. Är det bara jag som blir förvirrad?

Det förstörs och det skrattas bakom ryggar. Dubbelmoralen hägrar i vår värld. Folkpartiet röstar för att det skall öppnas fler kärnkraftsreaktorer samtidigt som de pratar om bättre miljö.  Miljöpartiet blir portade från  miljömöte inom EU för att den borgerliga regeringen är rädd för att MPs åsikter skall störa EU besluten.  Främlingsfientliga partier demonstrerar och blir skyddade av polisen, samtidigt som motståndsrörelsens ord blir tystade och bortforslade i inhyrda SL-bussar. Samtidigt som SD inte är välkomna i regeringen.

20 åringar grips för våldtäckt av 18 åriga flickor men släpps pga brist på bevis, lärare och läkare få indragen licens pga sextrakassering. Katolska flickor blir gravida efter våldtäckt, gör abort och blir sedan straffade av kyrkan, medan våldtäcksmannen går fri.  Påven är emot aborter och preventivmedel medan folk i Afrika dör som flugor av HIV.

Hitler tog sitt liv i en bunker tillsammans med sin fru efter att de bara vart gifta i ett dygn. Lenin å Stalin statyeter står fortfarande kvar på ryska gator och torg. Svenska historieförfattare ljuger i sina böcker och kronprinsessan shoppar loss med våra skatte pengar på en 100.000 kronors väska. Hon går sedan och gifter sig med en bondpojk från Gästrikland och tvingar oss vanliga medborgare att betala för kalaset också. Hyllad är den svenska symbolen. Men till vilket syfte kan man undra. Vart tog snacket om den fria demokratin vägen?

Jag stirrar mig blind på flimrande bilder, höjer både tv volymen och ögonbrynen. Surfar på internet i timmar och jag slutar aldrig förvånas. För med tanke på den värld vi lever i så är längre inget som händer särskilt underligt. Att skriva en livscoach bok eller liknande känns ungefär så menings fullt som att försöka kränga is till en eskimå.

Det som styr är pengar och makt, släng in en liten gnutta av fundamentalistiska extremister och oro, krig, hat, svält, å allmänt förakt till oliktänkande är ett faktum. Med fundamentalistiska extremister menar jag alla som tror på något som inte accepterar de som inte tror på det. Det kan vara allt från islamistiska terrororganisationer och psykosdrabbade frikyrkor till katolska påvar och fascistoida ungdomar med för mycket fritid.

För är det inte så, som vi alla vet men nånstans fullt medvetet ignorerar, att har vi inget att göra som vi känner ger mening i livet så är det på tok för lätt att ansluta sig till andra likasinnade. Vilket i sin tur lik väl kan leda till något bra som något dåligt. Men när vi ständigt blir missförstådda och inte trodda på så är det så lätt att luras med i sånt som vi inte vet något om. För när vi sedan inser vad vi göra så är vi så hjärntvättade att vi inte vet något annat och blint följer handens minsta lilla pekning.

Alltså mina vänner vad jag försöker få fram här är att det räcker inte att blunda och hoppas att det blir bättre när du vågar titta igen. Oavsätt vem du är, vart du kommer ifrån eller vad du tänkt göra med de dagar du har kvar så handlar det stora hela om att ta hand om varandra.

För även om den där killen bredvid dig på tunnelbanan eller den där tjejen i bankomatkön inte ser ut som de som du brukar umgås med, så är vi alla människor med rätten till tron på ett värdigt liv. Å det kan varken fundamentalism, främlingsfientlighet, Påvar, kungar, politiker eller vilka de nu kan tänkas vara ändra på. Vi är alla unika individer och har alla rätten på vår sida. Vi behöver inte ansluta oss i några samfund, vilken politisk eller religiös riktning de än har. Vi behöver inte titta bakom axeln för att vi är rädda om våra liv. Vi behöver inte skratta och titta snett på dem som inte tycker eller tänker som vi. Vi behöver inte slå, sparka, spotta eller hitta på konstiga regler och förbud. Vi behöver endast se på varandra som individer, se på varandra som just de unika människor vi är. Kanske kunde vi le någon gång, skratta för att vi faktiskt ÄR glada och till och från krama om varandra. Jag tror i alla fall att detta skulle göra världen till en bättre plats för oss alla.

Med förhoppning på att just DU vågar tro på en förändring. / Johan Engelmark