Snökaos, klimathot eller bara allmänt ointelligent
Frågorna om vad SJ och SL egentligen sysslar med i dessa dagar faller och lägger sig i drivor liksom den snö som dragit över landet denna vinter. Men vad ja kan tycka är den största och viktigaste frågan, riktad till berörda företagschefer och andra inblandade är: VISSTE NI ATT DET SNÖAR VARJE VINTER???
Visst det ska medges att även jag som älskar snö och gärna vill ha det i meterhöga driver tio månader om året tycker att det snöat väldigt mycket den senaste tiden. Här i Stockholm är det mer snö än det varit på många, många år och hela januari månad har haft temperaturer under noll sträcket vilket inte hänt i Stockholm på närmare hundra år. Så visst kan jag förstå att det inte fungerar riktigt som det brukar. Men HALLÅ, tycker allt att kaoset är en aningens överdrivet. Det snöar varje vinter och om det nu visar sig att det ligger kvar så kan jag tycka att förberedelserna och fördelningen av resurserna skulle kunna planeras långt i förväg. Även om nu snön skulle råka smälta bort å det blir sedvanlig slask och halka så kan man ju vara lite förutseende. En så kallad reservplan kanske skulle vara bra att ha i den fiktiva bakfickan?
Det är ju faktiskt inte första gången som bussar, tunnelbana och pendeltåg drabbas av snö och minus grader. Vädrets femdygnsprognos borde ju kunna ge en liten aning om vad som komma skall. Eller tittar inte lokaltrafiks ansvarige på vädret? Han kanske förlitar sig på sin nyinköpta Iphone vars uppkoppling inte fungerar pga snökaos och mulet väder? Så står han där med morgonkaffet i handen, tittandes ut genom fönstret på sitt stora kontor och suckar för att det snöar.
Vi ska se över våra resurser säger de. Vi har börjat med en utredning angående rådande situation. Hur svårt kan det vara att ta en snöskyffel i handen och gå ut för att skotta? Det är väl det ända som hjälper. Inga papper eller långa möten kommer få snön och isen att försvinna. Inga månadslånga förhandlingar kommer få alla frustrerade och ilskna resenärer att lugna sig.
Folk kommer timmar försent till sina jobb, en del kommer inte ens till jobbet. Ståendes i timmar fryser vi fast i marken i väntan på trafik som aldrig kommer. Kanske vore det en idé att placera ut kaffeautomater på busshållplatserna? Å förse folk med värmande fleece filtar i väntans tider.
Tycker att det blivit lite väl mycket hysteri runt detta. Klart att detta naturfenomen, som det ändå borde klassas som, har kommit lite överraskande men förvånade skall vi nog inte vara. Med tanke på hur klimatdebatterna gått den senaste tiden och hur mycket forskarna pratat om kallare och varmare temperaturer så va väl ändå detta något som vi kunnat förvänta oss. Nu kan det ju dock hända att det kommit lite väl snabbt eftersom det pratats om en period på 70 till 100 år. Men hur lång tid har det gått sen senast? Kanske är det hög tid nu?
Men vad kommer att hända nu kan man undra? Ja all denna snö skall ju så småningom tina bort och bli vatten. Kanske skulle vi räkna med att det kommer bli både mindre och större översvämningar på sina håll. Det är bara att hålla tummarna att berörda myndigheter och företag redan nu börjar planera för detta så att vi inte står inför ett liknande kaos ännu en gång.
Kanske är det just detta vi ska ha i åtanke i framtiden. Att ju varmare somrar vi får desto kallare vintrar. Det kanske vänder nu? De där kalla gnistrande vintrarna med massa snö som vi endast har som minnen från vår barndom kanske är tillbaka. För några år sedan så hade de ju knappt någon snö alls i alperna tillexempel, medan nästan hela Europa är i totalt snökaos i detta nu.
Har vi en ny istid att vänta? Klimatförändringarna kanske inte alls leder till varme medeltemperatur på jorden. Vi kanske förstör klimatet åt andra hållet. Men å andra sidan. Vad spelar det för roll om vi på lång sikt fryser ihjäl eller smälter till döds eller översvämmas av tsunamivågor eller slukas av mark som rämnar. Hur har väl egentligen ingen betydelse. Men om vi kan göra så att det förhindras så är det just det vi ska göra.
Vad beror allt detta på? Varför händer det så mycket konstiga saker med vår natur och varför har det hänt så mycket den senaste tiden? Är det bara naturens egna gång eller har vi något med det att göra? Självklart har vi något med det att göra och det är upp till oss att göra något åt det.
Snökaos eller inte kan ju diskuteras. Klimathot är det däremot i allra högsta grad och det är enormt ointelligent av oss om vi inte gör något åt det.
Äta kött eller släcka lampan, det är frågan
Tankar kring Earth Hour och vad som egentligen är bäst för vårt klimat.
Funderade lite kring det här med Earth Hour och vad det gör för nytta. För visst är det en bra sak att alla tänker på att spara energi. Men att bara släcka ner och leva i mörker för en timma gör ju faktiskt ingen skillnad. Energin måste ju ändå produceras och under en timma kan inte alla energikällor stängas av. Vad vi istället skulle göra är att under alla våra levnadsdagar tänka på hur vi kan spara energi genom att ha släckt där vi inte är. Alltså en timmes mörker gör ju inte att mindre energi skapas eftersom vi efter denna timme behöver den igen. Men om vi snålar med energin hela tiden så leder detta till att det överlag behövs mindre energi och på så sätt sparar vi på resurserna och på världen. Det är lite som att äta kakan och ha den kvar. Det går ju liksom inte. Men istället för att baka och baka för att få så mycket som möjligt att äta så kan vi i stället äta halva kakan och andra halvan en annan gång. Då har vi sparat på energin eftersom vi inte behöver baka hela tiden. Om du tänder lampan när du kommer in i nästa rum så kan du släcka den när du går ut. Lite beroende på hur ofta du går in och ut vill säga. Att tända och släcka för ofta är ju dock inte bra det heller.
Sen finns det vissa som påstår att det ända vi kan göra är att sluta äta kött. Det ska tydligen spara en massa energi. Och jo det kan ja väl delvis hålla med om med tanke på hur mycket energi det går åt inom den industriella matproduktionen, det går åt en massa resurser för att få till den slutgiltiga produkten. Men å andra sidan så är det ju faktisk så att det går åt en hel massa energi även åt att odla grödor. Jordbruket över lag utnyttjar en massa av jordens krafter. Oavsätt vilket jordbruk du sysslar med så används det en massa energi. Ekologiskt jordbruk är dock bättre då det inte används lika mycket maskiner och heller inte lika mycket kemiska preparat för att nå målet med sin produktion. Och visst vill vi hellre köpa miljövänlig närproducerad mat än mat som rest runt halva jorden för att hamna på tallriken i huset bredvid den gård där moroten odlades eller kon föddes upp?
Men vad jag inte riktigt förstår är hur det skulle göra skillnad om vi åt kött eller inte. Den industriella köttproduktionen kräver visserligen mer av våra resurser än den frigående hönan eller den lyckliga kon. Men handlar det inte egentligen om en balansgång mellan vad som är ett utnyttjande och vad som är ett vettigt tillvägagångssätt. Jag tror inte att ett totalt stopp av köttätning är lösningen. Jag tror däremot att mer upplysning och mer förståelse kan förändra människans syn och behandla djur, och människor med för den delen, med större respekt och hänsyn. Kasta inte skit på dem som inte tycker som du, låt inte det stackars djuret lida när det är dags för slakt. Försök istället att upplysa. För om vi får de stora slakterierna och de rika bönderna att förstå att vi vill se ett samhälle där det vi får på tallriken har mått lika bra som vi gör när vi äter det så tror i alla fall jag att det kan leda till något bättre.
Det handlar inte om att bojkotta eller hata eller förstöra. Det handlar om att vi alla måste förstå. Och våga ta till orda mot dem som gör fel. Vare sig det gäller människor eller djur. Allt är ett liv och har rätten att bli behandlat där efter. Så oavsett om vi väljer att släcka lampan en timme eller att inte äta kött så måste vi ändå respektera varandra.
Nu är det ju så att vissa vill framhäva att de djur vi håller i dag inte skulle finnas om vi människor inte hade så enorma behov av att få mat så snabbt som möjligt. Och ja visst man kan tycka vad man vill om samhällets utveckling. Men eftersom vi lever i den värld vi gör så är det väl bättre att försöka få oss alla att leva med varandra och inte mot varandra.
Ja skriver inte att du som släcker lampan eller inte äter kött, du som har tänt i hela huset eller du som frossar i fläskfilé är sämre eller bättre än någon annan. Men det är när vi börjar motarbeta varandra som det uppstår problem och det är då världen faller samman. Vi måste öppna ögonen och se till allas bästa. Sen spelar det ingen roll om du spar energi en timme eller äter en linssoppa. Det är när vi tillsammans kan skapa en bättre värld för att vi alla vill det som både människor och djur kommer få det bättre. Och då kan en å annan få äta sin köttbit eller äta sina cornbiffar. För om vi ser till att alla mår bra så kommer åsikter om matkonsumtion och släckta lampor vara ointressant eftersom vi tar hänsyn till allt liv på jorden. Å om ingen eller inget behandlas orättvist och hänsynslöst så behövs ju heller inte åsiktsskillnader.
Vad jag menar är att vi inte ska klaga på de som inte gör eller tänker som vi. Om vi istället försöker upplysa, informera och utbilda varandra så kan vi bygga upp ett samhälle och en värld där vi kan leva tillsammans och må bra. Människa som djur.
Den industriella köttmarknaden är inte bra. Den tar inte hänsyn till djuren som de liv de faktiskt är. Och om du väljer att inte äta kött så är det såklart helt upp till dig. Men istället för att hata de som gör det och försöka störta den delen av samhället så tycker i alla fall jag att det är bättre att se till att alla förstår vad ett djurliv är, att vi måste spara på all sorts energi och att vi måste göra det tillsammans.
För tillsammans kan vi, men om vi hela tiden motarbetar varandra så blir det bara sämre.
Tankar om ålder och risken att fastna
För var dag som går så vill jag bara vara yngre. Men när jag var yngre ville jag bara bli äldre.
Jag ser livet som en rondell, där varje dålig repris och obekväm sändningstid kan ge oss möjligheten att se och uppleva saker på ett annat sätt än sist. Lite som guldfisken i sin skål, ständig förvåning över det som man nyss såg. Men låt det bli vår uppgift i vårt fortsatta liv att våga hoppa ut ur denna skål som vi monotont plaskar runt i och se på världen med nya nyfikna ögon.
För om vi ständigt stirrar oss blinda på alla avtagsvägar medan vi susar förbi i rondellen så kommer vi aldrig komma någonstans. Vi bär kättingar och bojor och skygglappar utav stål bara för att vi inte vågar. Vågar se, vågar försöka, vågar våga.
Men så länge vattnet i skålen byts och vi matas från en burk så är det lätt att stanna kvar i en inbillat trygg vardag, i vår egen fiskskål.
Jag vill krossa glaset och våga ta mig ut. Men det krävs kanske lite hjälp. Så ta min hand så går vi åt samma håll. Frågan är kanske bara hur. Vem skall tända ljuset i våra dunkla rum, vem ska kasta oss ombord på dessa långa tåg och vem skall ge oss den där sparken i baken för att vi ska ta oss över järnvägsspåren? Fan fan fan, ska vi uppåt eller rakt ner, när äpplen faller som sten?
Låt det krossade glaset bli resan över gränsen. Våga ta dig upp till tionde våningen. Ta din packning å kom hit.
