Jag måste vara både blind och döv för ja fattar inte vad dom säger och jag tror inte mina ögon!!??!!
Överallt runt oss sker saker som ingen av oss egentligen förstår. Jag läser och hör om oskyldigt dömda som suttit på death row i 20 år, flyktingförläggningar som sätts i brand, folk som grips misstänkta för terrorism, politiker som med allt för stor makt skyller på varandra, EU-parlamentet går till president val och en okänd belgare vinner, Obama får nobels fredspris utan att någon förstår varför, fredsförhandlingar inleds mellan länder som krigat i hundratals år utan att veta vad bakgrunden är. Är det bara jag som blir förvirrad?
Det förstörs och det skrattas bakom ryggar. Dubbelmoralen hägrar i vår värld. Folkpartiet röstar för att det skall öppnas fler kärnkraftsreaktorer samtidigt som de pratar om bättre miljö. Miljöpartiet blir portade från miljömöte inom EU för att den borgerliga regeringen är rädd för att MPs åsikter skall störa EU besluten. Främlingsfientliga partier demonstrerar och blir skyddade av polisen, samtidigt som motståndsrörelsens ord blir tystade och bortforslade i inhyrda SL-bussar. Samtidigt som SD inte är välkomna i regeringen.
20 åringar grips för våldtäckt av 18 åriga flickor men släpps pga brist på bevis, lärare och läkare få indragen licens pga sextrakassering. Katolska flickor blir gravida efter våldtäckt, gör abort och blir sedan straffade av kyrkan, medan våldtäcksmannen går fri. Påven är emot aborter och preventivmedel medan folk i Afrika dör som flugor av HIV.
Hitler tog sitt liv i en bunker tillsammans med sin fru efter att de bara vart gifta i ett dygn. Lenin å Stalin statyeter står fortfarande kvar på ryska gator och torg. Svenska historieförfattare ljuger i sina böcker och kronprinsessan shoppar loss med våra skatte pengar på en 100.000 kronors väska. Hon går sedan och gifter sig med en bondpojk från Gästrikland och tvingar oss vanliga medborgare att betala för kalaset också. Hyllad är den svenska symbolen. Men till vilket syfte kan man undra. Vart tog snacket om den fria demokratin vägen?
Jag stirrar mig blind på flimrande bilder, höjer både tv volymen och ögonbrynen. Surfar på internet i timmar och jag slutar aldrig förvånas. För med tanke på den värld vi lever i så är längre inget som händer särskilt underligt. Att skriva en livscoach bok eller liknande känns ungefär så menings fullt som att försöka kränga is till en eskimå.
Det som styr är pengar och makt, släng in en liten gnutta av fundamentalistiska extremister och oro, krig, hat, svält, å allmänt förakt till oliktänkande är ett faktum. Med fundamentalistiska extremister menar jag alla som tror på något som inte accepterar de som inte tror på det. Det kan vara allt från islamistiska terrororganisationer och psykosdrabbade frikyrkor till katolska påvar och fascistoida ungdomar med för mycket fritid.
För är det inte så, som vi alla vet men nånstans fullt medvetet ignorerar, att har vi inget att göra som vi känner ger mening i livet så är det på tok för lätt att ansluta sig till andra likasinnade. Vilket i sin tur lik väl kan leda till något bra som något dåligt. Men när vi ständigt blir missförstådda och inte trodda på så är det så lätt att luras med i sånt som vi inte vet något om. För när vi sedan inser vad vi göra så är vi så hjärntvättade att vi inte vet något annat och blint följer handens minsta lilla pekning.
Alltså mina vänner vad jag försöker få fram här är att det räcker inte att blunda och hoppas att det blir bättre när du vågar titta igen. Oavsätt vem du är, vart du kommer ifrån eller vad du tänkt göra med de dagar du har kvar så handlar det stora hela om att ta hand om varandra.
För även om den där killen bredvid dig på tunnelbanan eller den där tjejen i bankomatkön inte ser ut som de som du brukar umgås med, så är vi alla människor med rätten till tron på ett värdigt liv. Å det kan varken fundamentalism, främlingsfientlighet, Påvar, kungar, politiker eller vilka de nu kan tänkas vara ändra på. Vi är alla unika individer och har alla rätten på vår sida. Vi behöver inte ansluta oss i några samfund, vilken politisk eller religiös riktning de än har. Vi behöver inte titta bakom axeln för att vi är rädda om våra liv. Vi behöver inte skratta och titta snett på dem som inte tycker eller tänker som vi. Vi behöver inte slå, sparka, spotta eller hitta på konstiga regler och förbud. Vi behöver endast se på varandra som individer, se på varandra som just de unika människor vi är. Kanske kunde vi le någon gång, skratta för att vi faktiskt ÄR glada och till och från krama om varandra. Jag tror i alla fall att detta skulle göra världen till en bättre plats för oss alla.
Med förhoppning på att just DU vågar tro på en förändring. / Johan Engelmark
